good frames won't save bad paintings

Jag drömme att du lämnade oss. Mamma hade haft samma dröm samma natt. Det var som att vi kännde det på oss, men inte ville inse fakta. Jag åkte till jobbet och ställde in julfesten och fixade ledigt. Jag skulle åka hem på lördag och stanna ända till torsdag. Jag var så rädd att jag inte skulle hinna se dig en sista gång. Fast att jag inte ville förstå så hade jag ändå bankat in i mitt förstånd att du kanske inte skulle klara dig till jul. Därför var jag tvungen att åka nu! Jag kännde oro i kroppen hela dagen. Jag skakade och grät i omgångar. Det gick inte att undvika tårar när dom en gång hade börjat rinna ner från min kind. Jag var hos Sam i butiken när Malin ringde. Hennes röst var dämpad och jag förstod genast allvaret. NEEEJJJJJ!!! Känslorna rusade genom min kropp som att jag hade fått en elstöt. Först blev jag arg. Jag som hade varit ledig hela dagen, jag hade ju hunnit hem om jag hade vetat...men det var ju just det, OM jag hade vetat. Det var ju ingen som visste. Tårarna rann hejdlöst, det fanns inget stopp. Fick varma kramar och en hand att hålla. Jag är så glad att jag har er! Ni betyder mycket för mig. Jag fick hjälp att boka tåg. Åkte tåg, ensam hem. Hem till ett hus utan liv.
Hade svårt att somna, men lyckades till slut. Vaknade upp i ett hus utan liv. Vi vänjer oss snart, men det tar kanske ett tag.
Idag har jag varit och sagt farväl och att jag älskar dig! Du var så vacker, så fin, så rofylld. Vi satt där länge och pratade med dig, vi klappade dig, kramade dig, Jag är så glad att jag fick se dig en sista gång. Jag hann inte i tid, kanske var det bra, kanske var det inte bra. Jag tror att det var bra. Jag vill inte minnas dig som sjuk. Jag hade inte velat se dig lida. Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra! Du är min förevigt och du kommer alltid att finnas i mina tankar!

19950717-20071205