19950717-20071205
Hade svårt att somna, men lyckades till slut. Vaknade upp i ett hus utan liv. Vi vänjer oss snart, men det tar kanske ett tag.
Idag har jag varit och sagt farväl och att jag älskar dig! Du var så vacker, så fin, så rofylld. Vi satt där länge och pratade med dig, vi klappade dig, kramade dig, Jag är så glad att jag fick se dig en sista gång. Jag hann inte i tid, kanske var det bra, kanske var det inte bra. Jag tror att det var bra. Jag vill inte minnas dig som sjuk. Jag hade inte velat se dig lida. Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra! Du är min förevigt och du kommer alltid att finnas i mina tankar!
19950717-20071205
9 dagar non stop
Jaja..ikväll blir det att sussa tidigt för att orka kliva upp tidigt imorgon igen. Men satan i gatan va kul det är!
Releaseparty och lägenhetsvisning
glantarsel
Måndag och I don´t like Mondays på fbk. Mys som vanligt men just denna måndag var något extra. Kanske för att jag gjorde premiär som dj =) haha..ja, jag vet att du säkert skrattar nu. Men jag fick faktiskt mycket beröm och kul var det dessutom! Stackars Tove, kvällens sing and songwriter som tappade guitarren precis innan hon skulle kliva på scenen så att den gick sönder. Kalabalik utbröt men snälla Odusseus som bor runt hörnet sprang hem och hämtade sin guitarr. Dagens hjälte utan tvivel. Jag får nöja mig med att tituleras som dagens klantarsel efter min miss påväg hem. Utan en enda droppe alkohol i kroppen lyckas jag kliva rakt ut mot rulltrappan som gick i fel riktning, nämligen uppåt och jag skulle ju neråt. Det krävdes till och med att jag skulle kliva rakt ut på den innan min kropp reagerade på att någonting inte stämmnde. Det var faktiskt riktigt läskigt! Som tur var stod jag stadigt på benen och slapp rammla omkull. Eloge till mig!
Natti natt.
drömmarnas natt
När jag vaknade imorse så låg jag kvar i sängen i säkert en halvtimme, trots att jag hade brottom. Jag har drömt så mycket konstigt inatt så det va värt att analysera på morgonkvisten. Inte blev jag något klokare av det, men spännande är det ju alltid att se om man kan komma på några logiska kopplingar till varför man drömmer det man just drömmer.
Mina drömmar inatt var väldigt vacklande och hoppade från rum till rum, från händelse till händelse. Det känndes lite som en hel livshistoria när jag vaknade. Ibland var det jag som var huvudpersonen, ibland stod jag vid sisan om och beskådade händelserna. Händelserna var ibland obekvämma och snudd på läskiga medan de sekunden senare bestod utav trevliga saker som släktträffar. Släktträffar är väl iofs inte speciellt roliga. Inte med min släkt iaf, snarare obehagliga måsten som inte längre sker då saker och ting förändrats under de senaste åren. Hur som helst. Är det inte väldigt intressant med drömmar?!
Jag minns en återkommande dröm som jag ofta drömmde när jag var liten. Ni minns väl barnlåten om det lilla huset i skogens slut, liten tomte tittar ut. Det handlar iaf om att man ska ackta sig för vargen så att han inte tar än. I min dröm så var instängd i just detta huset, en timberlagd liten stuga i skogens slut med mörka knutar. Ute låg snön som ett vitt täcke över backen. Det var en ganska otäck, mörk bild som ätsade sig fast på min näthinna. Men det läskigaste av allt var när vargen kom och skulle äta upp mig. Det var skräck i den lilla barnkroppen på riktigt! Som tur va blev jag aldrig uppäten, för jägaren hann alltid rädda mig i sista sekund.
svampen
Örebros stolhet Svampen. Visst är den fin?! Det tycker jag minsann, dock så var jag lite besviken på utsikten. Jag mindess monumentet som mycket högre. Men, men...det beror säkert på att man vuxit några decimeter sens man var där senast. Så jag får nog säga att jag tycker det är mycket mer faschinerade att beskåda svampen från marknivå än från toppen. Hur som helst en trevlig dagsutflyckt som jag inte kan klaga på!
inte nudda spya
Nu ska jag sova för jag ska upp och jobba imorgon. Jag mår illa....
"Det är ingen ordning på allting."
Jag tror att den här lägenheten jag bor i för otur med sig. Det är mycket underligt men jag får ofta springa och leta efter saker som jag ändå aldrig hittar. Det hela började efter flytten från min trygga, fina, mysiga lägenhet i Borås. Sedan dess har det bara fortsatt och forsatt. Nu är jag trött på att springa och leta efter alla bortsprugna saker. Vart är till exempel mitt intyg från Prét à Porter?! Jag är inte ett dugg sugen på att tappa bort just det betydelsefulla intyget. Om någon därute sitter inne på övernaturliga krafter så får ni gärna hjälpa till här. Det skulle vara mycket värdefullt för mig! Idag har jag nämligen tömt upp och ner på hela lägenheten, bläddrat igenom varenda pärm papper för papper. Jag har till och med gått igenom alla utskick från Handelsbanken utifall det skulle ha gömt sig där imellan. men icke sa nicke...Även om du inte sitter inne på övernaturliga krafter kanske du åtminstonde har något tips att ge mig om vart jag ska leta? Det sjuka i hela historien är att jag letade efter just det här pappret för ett tag sedan. Då hittade jag det. Men nu är det som bortblåst. Jag hoppas för fasiken att jag inte råkat slänga det bara!
obesvarat meddelande
Jag fick ett meddelande för några veckor sedan från någon som jag inte visste fanns...
Det låter kanske konstigt, men människan gick liksom upp i rök. Jag var rädd. Du har varit borta ur mitt liv i ett halvår och nu dyker du plötsligt upp.
Jag vet varken ut eller in. Ska jag svara? Måste jag svara? Vill jag svara? Varför skulle jag svara? Vad ska jag skriva? Vad vill jag säga?
Du vet att jag bryr mig om dig, annars hade jag inte kämpat så!
första dagen
Idag var min första dag. En väldigt bra dag! Det känns som att jag kommer trivas väldigt bra där.
Dagens kommentar: " Jag höll på att skita knäck i spiralerna."
intressanta visningar på kulturhuset
Jag har några utställningar jag varmt kan rekommendera er:
Nobuyoshi Araki - Self. Life. Death
Araki är en av de mest inflytningsrika och kontroversiella fotograferna idag. Med en outtröttlig energi utmanar han tabubelagda ämnen som sexualitet och död.
Nu finns hans konstverk att beskådas på Kulturhuset i Stockholm under persioden 29 september 2007 - 27 januari 2008. Utställningen består utav exakt 4001 bilder som ger en omfattande inblick i Arkis 40-åriga karriär. Hans verk är konsentrerade till tre teman: -Jaget- Livet- Döden-
Jan Stenmark
Absurt galet, elakt och fruktansvärt roligt är tre ord som beskriver Jans verk mycket bra.
Med hjälp utav gamla 40-50-60-tals bilder klipper han och klistrar för att nå resultatet som plötsligt berättar något helt annat. Bilderna kompletteras i sin tur med fantasifulla texter som gör det hela galet roligt.
dagens kommentar
Mansgrisar är ni allihoppa!
Jag blev så fruktansvärt frustrerad, arg, irriterad, besviken...ja, jag kan hålla på i evighet.
Som man kan man faktiskt inte säga att det bara är kvinnans uppgift att skydda sig, att inte bli gravid. Enligt min mening ligger väl det ansvaret lika mycket hos mannen som hos kvinnan, eller har jag fel?! Det är väl inte hennes ansvar att se till att han drar på sig en kondom om man från början är överänns om att det är det sättet man har valt att skydda sig på. Speciellt inte om han har sagt att han ABSOLUT inte vill ha barn. Hur tänker han då? Han säger att det sista han vill är att skaffa barn. Men ändå så tycker han att ansvaret att skydda sig ligger enbart hos kvinnan. Rimmar inte det för jävla dåligt? Han borde ju vara extra försiktig just därför. Jag blir upprörd på riktigt!
snoppsnack
Här om kvällen var vi där igen. Vi hade precis intagit våra platser i sängen då det börjades snackas snusk...igen!
Den här gången var ämnet snoppar. Det va vi ju iofs innne lite på förr gången också, men nu var samtalet väldigt konsentrerat runt just det manliga könsorganet.
Något vi snabbt kom fram till var att hygienen är A och O. Det är ju inte läge att dom har haft samma kalsonger i 2 dagar, då krävs det sanering först! Det får ju inte lukta gammal sur kalsong, som Martina sa. Inlevelsen var stor kring samtalet då Martina plötsligt konstaterar: - Fasan nu fick jag sand i rumpan också! Som ni märker hoppade ämnena vilt mellan varandra i snabba vändningar utan några som helst förvarningar. Det kan man inte räkna med när man umgås med Martina.
Dagens kommentar:
- När den inte var aktiv så var den inte i en sånn där påse, utan den var vanlig, fast bara lite mindre.
snörvlar
Idag har vi avancerat från Yatzy till Alfapet, men mest eftersom Yatzypapprena börjar ta slut...
låååång dag
Men så lång dagen blir när man ska hålla på och ändra klockan sådär. Mamma sa att det har man tydligen hållt på med sedan 1980. Onödigt kan jag tycka, men det finns säkert en bra anledning till att krångla så.
Förövrigt så har dagen mest bestått utav Yatzy-spel. Jag kan inte ens räkna hur många gånger vi spelat idag...men med tanke på att det har varit en lååång dag, så kan ni nästan gissa själva att det har blivit några papper.
Jag har precis upptäckt att José González nya skiva verkar grymt bra! Vill ha, vill ha!
blåtiror och andra svårigheter
Efter en dag av nervositet inför redovisningarna följde vi upp med stor klassfest! Riktigt trevligt. Jag antar att det blev sista grejen med gänget.
Gissa vad som hände i morse då?!
Jo, eftersom hela Martinas lägenhet står upp och ner mer eller mindre inför flytten, så trasslade George in sig i lampsladden och rev ner den med dunder och brack. Vovven blev naturligtvis jätte rädd och hoppade jämnfota upp i sängen och landade rakt på Martina. Martina i sin tur skrev rakt ut som genererade i en hastig väckning för mig. Hunden hade landat rakt i ansiktet på henne och nu är det ingen liten vovvsing vi pratar om utan en berner senner i 52kg klassen. Som tur va missade han ögat med ca.1cm. Olyckan bidrog dock till en saftig blåtira...
kvällssurr och sexsnack
Det va precis vad vi gled in på sent igår kväll när vi låg där och skulle försöka somna. Förmodligen ganska mycket FÖR trötta, för efter bara några minuter var fantasin igång.
Något vi disskuterade var vad man egentligen ska kalla sitt kön?
Jag läste en krönika av Alexander Schulman för nån vecka sedan där han berörde just det ämnet. Han var och gungade gunga i lekparken med flickan han satt barnvakt åt. Plötsligt hoppade flickan av gungen och sa att hon inte kunnde gunga mer för att hon hade ont i "snippan". Han insisterade och förklarade för flickan att det inte heter snippa, utan fitta. Men flickan visste inte vad det var, utan hade lärt sig att kalla sitt kön för snippa. Sen var disskusionen igång. Vad ska man egentligen kalla sin vän för? Alex kom med ett rätt vidigrigt förslag i slutet på sin krönika. Hans briljanta förslag var skäggbiff...I mina öron låter det riktigt äckligt! Jag föredrar nog att kalla min vän för hönan, snäckan, hallongrottan eller nåt i den stilen. Det måste åtminstonde finnas bättre ord än skäggbiff!
Vad ska han kalla sin orm för då? Inte kuk iaf! Det är inte heller vackert. Snopp eller penis kanske inte så skoj det heller. Mina bästa alternativ är utan tvekan Herkules eller Tarzan!
Gårdagens kommentar:
"Jag gillar inte att bli bunden, för jag tycker ju inte ens om att ha halsduk..."
Härlig liknelse va?!
banrekordet är fortfarande 340 poäng...
Idag har jag testat fullmäktigestolar och mikrofoner. Jisses vad knappar där fanns pilla på. Jag som inte är det minsta intresserad utav politik, blev faktiskt en smula lockad till att sitta där i salen med namnskylt av guld vid min personliga plats och sitta och rösta om diverse onödiga påfund. Jag kännde mig åtminstånde lite viktig när jag klev upp i talarstolen för att känna på mikrofonen. Där kommer bli fin fint på fredag!
Påväg hem kommer Martina brummandes i vita faran och snyltade mig på den planerade motionsrundan för dagen. Vi stack till Coop istället för att shoppa tak och listfärg. Vovvsingen hade ju nått år tidigare käkat upp listerna i lägenheten och så kan man minsann inte lämna lägenheten vid flytt. Sen så va det de där med taket i badrummet...jag får väl erkänna att jag är en smula skylldig till den insidenten. Men vi skulle faktiskt bara sätta upp en ljuslycka! För det är ju mysigt! Det slutade i ett gigantiskt hål. Inte djupt, utan bara brett. Så nån lycka fick vi aldrig upp...jaja. Tillbaka till shoppandet är färgen. Vilken djungel av färger! Vad ska man välja? Vi valde hobbyfärg. Det känndes som det absolut bästa valet, iaf om syftet var att hitta en så liten burk med färg som möjligt.
Väl hemma byttes det hastigt om till målarkläder. Martina började först "spackla" igen hålet i taket...eller rättare sagt satte bomull o hålet för att hon hade inget spackel. Alla knep är bra utom de dåliga. Hmm..tror att det är dags att byta ämne innan vi avslöjar mer utan våra bästa sidor.
Om du inte har spelat YATZY så borde du verkligen prova det! Det är lite utav våran specialite. Idag spelade vi dock bara 7 gånger. Det brukar ju bli att man fastnar där några timmar annars. Jag vet att det låter galet, men det får vi stå för. Inget banrekord nått idag. Men det är en dag imorgon också. (Martina insisterar på att jag måste berätta att idag vann hon 5 av gångerna. Men då vill jag allt kontra med att jag fick yatzy på ett slag!)
det går bra nu...
..kompis, det går bra nu.
Lite flyt för en gång skull. Det hör ju inte till vardagen i Jennys liv inte. Men nu, precis lagom till examen, så har jag fått ett vikariat.
Det började med att jag bara fick timmar på JC, men nu har jag fått ett vikariat + mina timmar. Det kan faktiskt inte bli bättre än såhär. Skönt att slippa bli arbetslös! Dessutom vill de sätta mig på jeansavdelningen. Det ska bli så jäkla kul att äntligen få jobba med något som man brinner för, som man tycker är kul! Sin egen hobby och intresse.
Så nu är det bara en sak kvar, så kanske man kan vara lite nöjd sen. Jag måste se till att hitta ett bättre boende!