good frames won't save bad paintings

Jag tror att jag gick i sömnen inatt. Det var riktigt länge sedan. Tyvärr så kan jag inte berätta så mycket mer om just den händelsen då jag inte var vaken :P haha
Jaja...idag har jag pysslat. Det började med att jag tog tag i dom där byxorna som jag länge tänkt göra om. Sen så bara flöt det på. Jag sydde ett par tights och konstruerade ett halsband. Gött nöjd, så jag tänkte visa lite bilder över resultatet:

Måndag och I don´t like Mondays på fbk. Mys som vanligt men just denna måndag var något extra. Kanske för att jag gjorde premiär som dj =) haha..ja, jag vet att du säkert skrattar nu. Men jag fick faktiskt mycket beröm och kul var det dessutom! Stackars Tove, kvällens sing and songwriter som tappade guitarren precis innan hon skulle kliva på scenen så att den gick sönder. Kalabalik utbröt men snälla Odusseus som bor runt hörnet sprang hem och hämtade sin guitarr. Dagens hjälte utan tvivel. Jag får nöja mig med att tituleras som dagens klantarsel efter min miss påväg hem. Utan en enda droppe alkohol i kroppen lyckas jag kliva rakt ut mot rulltrappan som gick i fel riktning, nämligen uppåt och jag skulle ju neråt. Det krävdes till och med att jag skulle kliva rakt ut på den innan min kropp reagerade på att någonting inte stämmnde. Det var faktiskt riktigt läskigt! Som tur var stod jag stadigt på benen och slapp rammla omkull. Eloge till mig!
Natti natt.

När jag vaknade imorse så låg jag kvar i sängen i säkert en halvtimme, trots att jag hade brottom. Jag har drömt så mycket konstigt inatt så det va värt att analysera på morgonkvisten. Inte blev jag något klokare av det, men spännande är det ju alltid att se om man kan komma på några logiska kopplingar till varför man drömmer det man just drömmer.
Mina drömmar inatt var väldigt vacklande och hoppade från rum till rum, från händelse till händelse. Det känndes lite som en hel livshistoria när jag vaknade. Ibland var det jag som var huvudpersonen, ibland stod jag vid sisan om och beskådade händelserna. Händelserna var ibland obekvämma och snudd på läskiga medan de sekunden senare bestod utav trevliga saker som släktträffar. Släktträffar är väl iofs inte speciellt roliga. Inte med min släkt iaf, snarare obehagliga måsten som inte längre sker då saker och ting förändrats under de senaste åren. Hur som helst. Är det inte väldigt intressant med drömmar?!

Jag minns en återkommande dröm som jag ofta drömmde när jag var liten. Ni minns väl barnlåten om det lilla huset i skogens slut, liten tomte tittar ut. Det handlar iaf om att man ska ackta sig för vargen så att han inte tar än. I min dröm så var instängd i just detta huset, en timberlagd liten stuga i skogens slut med mörka knutar. Ute låg snön som ett vitt täcke över backen. Det var en ganska otäck, mörk bild som ätsade sig fast på min näthinna. Men det läskigaste av allt var när vargen kom och skulle äta upp mig. Det var skräck i den lilla barnkroppen på riktigt! Som tur va blev jag aldrig uppäten, för jägaren hann alltid rädda mig i sista sekund.

Jag tror att den här lägenheten jag bor i för otur med sig. Det är mycket underligt men jag får ofta springa och leta efter saker som jag ändå aldrig hittar. Det hela började efter flytten från min trygga, fina, mysiga lägenhet i Borås. Sedan dess har det bara fortsatt och forsatt. Nu är jag trött på att springa och leta efter alla bortsprugna saker. Vart är till exempel mitt intyg från Prét à Porter?! Jag är inte ett dugg sugen på att tappa bort just det betydelsefulla intyget. Om någon därute sitter inne på övernaturliga krafter så får ni gärna hjälpa till här. Det skulle vara mycket värdefullt för mig! Idag har jag nämligen tömt upp och ner på hela lägenheten, bläddrat igenom varenda pärm papper för papper. Jag har till och med gått igenom alla utskick från Handelsbanken utifall det skulle ha gömt sig där imellan. men icke sa nicke...Även om du inte sitter inne på övernaturliga krafter kanske du åtminstonde har något tips att ge mig om vart jag ska leta? Det sjuka i hela historien är att jag letade efter just det här pappret för ett tag sedan. Då hittade jag det. Men nu är det som bortblåst. Jag hoppas för fasiken att jag inte råkat slänga det bara!

Jag fick ett meddelande för några veckor sedan från någon som jag inte visste fanns...

Det låter kanske konstigt, men människan gick liksom upp i rök. Jag var rädd. Du har varit borta ur mitt liv i ett halvår och nu dyker du plötsligt upp.

Jag vet varken ut eller in. Ska jag svara? Måste jag svara? Vill jag svara? Varför skulle jag svara? Vad ska jag skriva? Vad vill jag säga?

Du vet att jag bryr mig om dig, annars hade jag inte kämpat så!

Jag blev så fruktansvärt frustrerad, arg, irriterad, besviken...ja, jag kan hålla på i evighet.

Som man kan man faktiskt inte säga att det bara är kvinnans uppgift att skydda sig, att inte bli gravid. Enligt min mening ligger väl det ansvaret lika mycket hos mannen som hos kvinnan, eller har jag fel?! Det är väl inte hennes ansvar att se till att han drar på sig en kondom om man från början är överänns om att det är det sättet man har valt att skydda sig på. Speciellt inte om han har sagt att han ABSOLUT inte vill ha barn. Hur tänker han då? Han säger att det sista han vill är att skaffa barn. Men ändå så tycker han att ansvaret att skydda sig ligger enbart hos kvinnan. Rimmar inte det för jävla dåligt? Han borde ju vara extra försiktig just därför. Jag blir upprörd på riktigt!

Här om kvällen var vi där igen. Vi hade precis intagit våra platser i sängen då det börjades snackas snusk...igen!

Den här gången var ämnet snoppar. Det va vi ju iofs innne lite på förr gången också, men nu var samtalet väldigt konsentrerat runt just det manliga könsorganet.

Något vi snabbt kom fram till var att hygienen är A och O. Det är ju inte läge att dom har haft samma kalsonger i 2 dagar, då krävs det sanering först! Det får ju inte lukta gammal sur kalsong, som Martina sa. Inlevelsen var stor kring samtalet då Martina plötsligt konstaterar: - Fasan nu fick jag sand i rumpan också! Som ni märker hoppade ämnena vilt mellan varandra i snabba vändningar utan några som helst förvarningar. Det kan man inte räkna med när man umgås med Martina.

Dagens kommentar:

- När den inte var aktiv så var den inte i en sånn där påse, utan den var vanlig, fast bara lite mindre.