good frames won't save bad paintings

Det kan vara lite knepigt ibland att bo med Martina. Speciellt när det gäller kvällsrutinerna. Igår kväll höll jag på att få sova på golvet eftersom vovvsing vägrade flytta på sig. Han hade intagit sängen såklart! Jag är ju en inkräktare i hans ökon just nu som snor hans favorit plats. Platsen bredvid matte i sängen. Då är man minsann inte populär. Men efter lite bökande och stökande så fick jag till slut en liten fläck där jag kunnde ligga ihopkurad som en liten boll. Dessutom fick jag inte täcket att räcka till eftersom vovvsing hade parkerat hela sin kroppsvikt på det. Efter en stund blev det som tur va för varmt för honom och han hoppade ner från sängen. När jag vaknade på morgonen var hela näsan igentäppt. Jag hade blivit förskyld. Jag misstänkte det en aning kvällen innan då jag plötsligt började nysa okontrollerat när jag satt och stickade på min strumpa. Typiskt!

Idag har vi avancerat från Yatzy till Alfapet, men mest eftersom Yatzypapprena börjar ta slut...

I natt ringde det i min telefon...men det var tydligen inte natt. Svaret jag fick när jag sa att jag sov var att klockan var ju tydligen bara 23 eftersom man skulle ställa om klockan just denna natt. Detta hade Martina och jag helt missat. Efter att jag lagt på gick jag in till Matrina och talade om för henne det jag just fått reda på. Rent instinktivt trodde vi inte på det. Båda var ju alldeles yrvakna och förstod inte ens vad som var upp eller ner. Efter några minuter piggnade vi till och tog beslutet att det borde rimligt vis stämma. Det gjorde det också!
Men så lång dagen blir när man ska hålla på och ändra klockan sådär. Mamma sa att det har man tydligen hållt på med sedan 1980. Onödigt kan jag tycka, men det finns säkert en bra anledning till att krångla så.

Förövrigt så har dagen mest bestått utav Yatzy-spel. Jag kan inte ens räkna hur många gånger vi spelat idag...men med tanke på att det har varit en lååång dag, så kan ni nästan gissa själva att det har blivit några papper.

Jag har precis upptäckt att José González nya skiva verkar grymt bra! Vill ha, vill ha!

Igår var dagen med STORT D! Jag hade min examensredovisning. Det var dagen som man så länge gått och väntat på. Nu var det min tur. Det känndes bra. Jag var nästan inget nervös alls. Fick dessutom höra av min examinator att jag höll det bästa föredraget. Det BÄSTA! Jag har aldrig varit bäst på något i hela mitt liv. När man var liten önskade man alltid att man kunnde springa lika snabbt som de andra i klassen, eller hoppa högst eller åtminstonde ligga föst i matteboken. Det värmde hela mitt hjärta och tårarna skymtade i ögat.
Efter en dag av nervositet inför redovisningarna följde vi upp med stor klassfest! Riktigt trevligt. Jag antar att det blev sista grejen med gänget.

Gissa vad som hände i morse då?!
Jo, eftersom hela Martinas lägenhet står upp och ner mer eller mindre inför flytten, så trasslade George in sig i lampsladden och rev ner den med dunder och brack. Vovven blev naturligtvis jätte rädd och hoppade jämnfota upp i sängen och landade rakt på Martina. Martina i sin tur skrev rakt ut som genererade i en hastig väckning för mig. Hunden hade landat rakt i ansiktet på henne och nu är det ingen liten vovvsing vi pratar om utan en berner senner i 52kg klassen. Som tur va missade han ögat med ca.1cm. Olyckan bidrog dock till en saftig blåtira...

Typist tjejer kanske, men visst är det väll ändå ett trevligt samtalsämne!
Det va precis vad vi gled in på sent igår kväll när vi låg där och skulle försöka somna. Förmodligen ganska mycket FÖR trötta, för efter bara några minuter var fantasin igång.

Något vi disskuterade var vad man egentligen ska kalla sitt kön?
Jag läste en krönika av Alexander Schulman för nån vecka sedan där han berörde just det ämnet. Han var och gungade gunga i lekparken med flickan han satt barnvakt åt. Plötsligt hoppade flickan av gungen och sa att hon inte kunnde gunga mer för att hon hade ont i "snippan". Han insisterade och förklarade för flickan att det inte heter snippa, utan fitta. Men flickan visste inte vad det var, utan hade lärt sig att kalla sitt kön för snippa. Sen var disskusionen igång. Vad ska man egentligen kalla sin vän för? Alex kom med ett rätt vidigrigt förslag i slutet på sin krönika. Hans briljanta förslag var skäggbiff...I mina öron låter det riktigt äckligt! Jag föredrar nog att kalla min vän för hönan, snäckan, hallongrottan eller nåt i den stilen. Det måste åtminstonde finnas bättre ord än skäggbiff!
Vad ska han kalla sin orm för då? Inte kuk iaf! Det är inte heller vackert. Snopp eller penis kanske inte så skoj det heller. Mina bästa alternativ är utan tvekan Herkules eller Tarzan!

Gårdagens kommentar:
"Jag gillar inte att bli bunden, för jag tycker ju inte ens om att ha halsduk..."
Härlig liknelse va?!

Jahopp!
Idag har jag testat fullmäktigestolar och mikrofoner. Jisses vad knappar där fanns pilla på. Jag som inte är det minsta intresserad utav politik, blev faktiskt en smula lockad till att sitta där i salen med namnskylt av guld vid min personliga plats och sitta och rösta om diverse onödiga påfund. Jag kännde mig åtminstånde lite viktig när jag klev upp i talarstolen för att känna på mikrofonen. Där kommer bli fin fint på fredag!

Påväg hem kommer Martina brummandes i vita faran och snyltade mig på den planerade motionsrundan för dagen. Vi stack till Coop istället för att shoppa tak och listfärg. Vovvsingen hade ju nått år tidigare käkat upp listerna i lägenheten och så kan man minsann inte lämna lägenheten vid flytt. Sen så va det de där med taket i badrummet...jag får väl erkänna att jag är en smula skylldig till den insidenten. Men vi skulle faktiskt bara sätta upp en ljuslycka! För det är ju mysigt! Det slutade i ett gigantiskt hål. Inte djupt, utan bara brett. Så nån lycka fick vi aldrig upp...jaja. Tillbaka till shoppandet är färgen. Vilken djungel av färger! Vad ska man välja? Vi valde hobbyfärg. Det känndes som det absolut bästa valet, iaf om syftet var att hitta en så liten burk med färg som möjligt.
Väl hemma byttes det hastigt om till målarkläder. Martina började först "spackla" igen hålet i taket...eller rättare sagt satte bomull o hålet för att hon hade inget spackel. Alla knep är bra utom de dåliga. Hmm..tror att det är dags att byta ämne innan vi avslöjar mer utan våra bästa sidor.

Om du inte har spelat YATZY så borde du verkligen prova det! Det är lite utav våran specialite. Idag spelade vi dock bara 7 gånger. Det brukar ju bli att man fastnar där några timmar annars. Jag vet att det låter galet, men det får vi stå för. Inget banrekord nått idag. Men det är en dag imorgon också. (Martina insisterar på att jag måste berätta att idag vann hon 5 av gångerna. Men då vill jag allt kontra med att jag fick yatzy på ett slag!)

Jag har inte glömt bort bloggen, även om det kan verka så.
Jag har bara inte haft nån lust eller ork. Jag har helt enkelt inte haft något vettigt att skriva om.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu heller, så jag tror att jag återkommer vid annat tillfälle.

Tjolahopp

Så sant som det är sagt! Jenny håller på att bli en mångsysslare. I alla fall på god väg.
I ungefär en månad tillbaka har jag haft trumlektioner. Nu börjar det visa resultat vilket verkligen är jättekul! I fredags jammade vi tillsammans. Jag, Hans och Sam. Jag börjar till och med känna mig "bekväm" med elguitarren runt nacken. Om inte annat så ser det jäkligt tufft ut när man står där och leker rockpingla=) Det räcker för mig än så länge.
Inte nog med mina nya talang med trummorna så är jag på god väg att lära mig åka longboard. Detta tack vare super söta Niklas såklart! Idag vågade jag till och med släppa taget och att svänga har blivit lite av min specialite =)
För alla er som inte vet så är jag ju dessutom en hejare på att mönsterkonstruera och sy. Det är inte alla som kan minsann.
Så vad ska jag hitta på här näst?!