vilket s-k-i-t.
Oj oj oj, vad mycket man ska behöva gå igenom här i livet.
Är det konstigt om jag inte längre orkar smeka dom medhårs och tiga om sanningen, verkligheten?
Är det konstigt om jag är ledsen och förbannad på samma gång?
Jag har slutat och vill aldrig mer ta steget över just deras tröskel. Men ännu är det inte över...
Jag måste fortsätta att smeka dom med mina mjukaste rörelser för att få ett sista godkännade. Jag är rädd för att jag vet att jag har att göra med oberäkneliga människor.
Dessutom är jag faktiskt sjuk, inte dödssjuk såklart med det skulle inte skada om man blev trodd! Jag är väll aldrig hemma? Kan man inte bara få vara sjuk i fred, i lugn och ro när man väl är det? Måste man dessutom plågas med ångest för att man är hemma?
Taskmört!
Förrästen så fick jag jobbet...
Är det konstigt om jag inte längre orkar smeka dom medhårs och tiga om sanningen, verkligheten?
Är det konstigt om jag är ledsen och förbannad på samma gång?
Jag har slutat och vill aldrig mer ta steget över just deras tröskel. Men ännu är det inte över...
Jag måste fortsätta att smeka dom med mina mjukaste rörelser för att få ett sista godkännade. Jag är rädd för att jag vet att jag har att göra med oberäkneliga människor.
Dessutom är jag faktiskt sjuk, inte dödssjuk såklart med det skulle inte skada om man blev trodd! Jag är väll aldrig hemma? Kan man inte bara få vara sjuk i fred, i lugn och ro när man väl är det? Måste man dessutom plågas med ångest för att man är hemma?
Taskmört!
Förrästen så fick jag jobbet...
Kommentarer
Trackback